Strejk runt hörnet
Bilden tagen straxt efter en man kom förbi och började skälla på dom, när jag sa åt honom och sluta började han med mig och hävdade sin yttrandefrihet och att jag inte skulle lägga mig i, konstaterade att hans yttrandefrihet var lika stor som min i det läget och jag kan lika väl säga åt honom att sluta som att han säger åt strejkvakterna att sluta.
Hela artikeln är tagen från www.na.se
"Vi skällde som galningar på de där strejkvakterna"
ALLMÄNT/ÖREBRO Publicerad: 2008-02-05 12:09
Det blev många hätska diskussioner utanför konditorierna Smörkransen och Lindqvists när Livsmedelsfacket inledde sin blockad i dag.
BILD: KICKI NILSSON
BILD: HÅKAN EKEBACKE
DEBATT
- Ursvagt, ni borde skämmas, fräste en ilsken Kenneth Rodesten till blockadvakterna. För en gångs skull handlade han semlor, och han gjorde det på Smörkransen av ren solidaritet.
"Vi skällde som galningar"
Vid lunchtid var det fullt av folk inne på Smörkransen. Vissa handlade kakor, bullar och semlor i ren protest.
- Jag handlar aldrig kakor annars, men nu gjorde jag det. Vi var flera stycken som skällde som galningarna på de där strejkvakterna utanför. Det här är fruktansvärt hemst, och mot en liten småföretagare dessutom, säger en kvinna som inte vill gå ut med namn.
Inte heller blockadvakterns tyckte frågan var helt enkel.
- Jag är kluven, varje konflikt är en förlust, menar blockadvakten Kajsa-Liza Axdorf.
- Men ska behöva slita för skräplöner när vi via kollektivavtal kommit överens om vad som ska gälla.
Avtalsförslag avvisades
Livsmedelsfacket inledde blockaden mot konditorierna Smörkransen för att tvinga fram kollektivavtal. Aktionen bröt ut på konditoriernas största handelsdag under året, semmeldagen.
I början av året upptäckte Livsfacket att man hade två medlemmar (numera en) i ett företag som heter Sockerbullen AB. Bolaget driver konditorierna Lindqvists på Rudbecksgatan och Smörkransen på Änggatan.
Facket begärde kollektivavtal som avvisades av ägaren Helene Andersson.
Medlare kopplades in i förra veckan men gav snabbt upp. Därför iscensattes blockaden. Sockerbullen har sex anställda, varav två bagare.
- Vår princip är att kräva kollektivavtal på arbetsplatser där vi har medlemmar, säger Stefan Hall, ordförande i Livs avdelning Bergslagen.
Vill ha full kontroll
Helene Andersson accepterar inte den ordning som allmänt gäller på svensk arbetsmarknad med kollektivavtal.
- Jag har en vision med mitt företagande, säger hon. Jag har hållit på i fem år och vill skapa något, driva något själv, kanske expandera.
- Då vill jag ha full bestämmanderätt över mitt företag. Jag vill själv ha rätten att förhandla med mina anställda. Vi ska kunna träffa de överenskommelser vi själva vill och som båda parter är nöjda med.
Hon tycker att det är svårt att få tag på duktiga bagare som kan sitt jobb och är produktiva från första dagen.
- Nyutexaminerade från bagarskolan kan faktiskt inte tillräckligt mycket. De måste läras upp av erfarna bagare. Under tiden bör de ha en lägre lön som gradvis höjs vartefter de lär sig yrket.
- Ett litet företag som mitt har inte råd att betala de löner facket kräver för oerfaren personal. Men duktiga bagare betalar jag gärna mer för än vad kollektivavtalet säger.
Ovanlig konflikt
Ombudsman Ronny Lindh konstaterar att konflikten är mycket ovanlig.
- Jag har arbetat fackligt i 20 år och det här är första gången jag är med om att utlösa en blockad. Men vi har medlemmar på dessa arbetsplatser som inte når upp till avtalsenlig lön och OB. Därför tar vi strid.
Helene Andersson säger att hennes lilla företag inte klarar avtalsenliga löner för oerfaren personal som måste läras upp?
- Jag vet att hon haft praktikanter från Virginska skolan, väldig många. På det sättet har hon haft tillgång till billig arbetskraft som våra medlemmar fått vara med och instruera, utan att få något extra. Är det juste mot konkurrenterna?
Helene Andersson vänder sig bestämt mot anklagelsen.
- Skolans praktikantförmedling anvisar eleverna. Om jag vore en så hemsk arbetsgivare som utnyttjar ungdomarna skulle de ju inte vilja komma hit. Men jag har aldrig haft några problem att få praktikanter, tvärtom.
- Jag vill att de ska få vara med i produktionen och inte bara diska. De flesta tycker att det är roligt. Vissa kommer säkert att vända och tycka jag är en ful fisk, men jag tror också det finns de som stöttar mig, säger Helene Andersson.
Reporter
epost: [email protected] ? telefon: 019-155162
Mitt email till reportern:
Bäste Erik Marander.
Jag har en liten fråga till bildvalet på artikeln ang. strejkblockaden. Varför har ni valt att satt in en bild på ägarinnan där hon håller en bebis? Jobbar bebisen också på konditoriet och har hon kanske med sig bebisen då hon jobbar?
Jag undrar i.s.f. varför ni inte lägger upp en bild på den anställda som saknar kollektivavtal och dess barn? Det skulle slå så mycket bättre om det var tänkt att bilderna inte ska visa mera än bara en situation. Bebisen kan omöjligt ha med sammanhanget att göra, eller är jag fel ute?
Med vänlig hälsning _____________
Det händer saker i det nya Sverige.
snön vers. våren
Det är snöstorm ute, mina tulpaner står dock säkert bakom två fönsterglas. Det är första snön på länge, känslorna är blandade, såg ju hur lökväxterna började stå upp från jorden idag när jag gick hem från tvättstugan. Det var ju riktiga vårtecken och nu så kommer all denna snö som ni ser i bakgrunden.
Våren mot snön, vem vinner? Tänk "sten, sax eller påse"-leken och klura ut vem som är starkast i denna tävling.
Återvinning och torskutrotning
Varför kan man inte lämna in batterier på ica-cityhallen? kärringen i kassan var allmänt sur när jag frågade vad dom hade batterilådan. Hennes "nej sådan har vi inte". Min fråga på det blev: "men måste inte butiker som säljer batterier också kunna ta emot dom för återvinning?" NEJ, svarade hon och fortsatte med sitt den feta och fula tanten i kassan som säkert var bitter för att livet inte gav henne bättre än att sitta i kassan på en ica-butik i en källare. Det är för övrigt stans tråkigaste butik, golvet är smutsigt, saker är inte alltid fräscha och så säljer dom torsk. Varför köper folk torsk och varför säljer man det? Den håller ju på och dör ut, varför är folk så jävla lamslagna och passiva. SLUTA ÄT FISKFAN! Det finns ju hur mycket annan fisk som inte riskerar att bli utrotad som man kan äta sig mätt på till billigare priser dessutom.
Dagens middag, i ett försök att härma Fredrik Polbacks blogg men min egna version såklart
Förrätt, enkel grönsallad och röda mangoldskott i en citron och olivoljedressing.
Huvudrätt, mozzarella och parmaskina.
Dryck, ett glas rosso di montepulciano årgång 2005, perfekt till skinkan.
Keep it simple.
För Freriks blogg: http://www.na.se/meny/blogg/index.asp?mb=48
Mina rosa flamingoblommor
Jag har köpt med två blomkrukor fyllda med dessa underbara rosa blommor. Blommar ofta, dör nästan aldrig och är kraftiga och vackra, men så kostade dom en del. Hur många yngre män 23 år köper blommor för nästan 400kr en tidig fredagseftermiddag på måfå för att dom var vackra...
Nu har dom flyttat in och jag hoppas dom stannar i många år framöver, de är mina sambos.
Universitetet börjar ta sig, jag har nog fått fakta uppsmällt i ansiktet, det är matematik som gäller det kommande halvåret, men kanske det är roliga matematik. har inte fått det klart framför mig. Dessutom så har jag bokat in en mattelärare som kommunen ställer upp med nästa vecka så ska jag och två till från min klass gå ingenom lite av derivator och ekvationer och sådant som vi förväntas kunna men som inte riktigt har fastnat kvar och som vi måste kunna för att klara av kursen.
Medan jag försöker finna studiero är jag ute och shoppar rosa blommor. det är ju bättre än att sitta hemma och vänta. Plugga ändå bäst på eftermiddagar och kvällar. Morgonen är till för annat, sova, städa eller gå en promenad.
Min iver att få allt att fungera gör att jag ibland tror att ingenting kommer fungera. Men när jag tänker på hur många veckor vi har på oss att lära oss det som vi blir lärda och sagda att vi ska kunna så verkar det trots allt helt i sin ordning.
Har lovat mig själv att aldrig stanna om jag vantrivs och känner att jag mår dåligt, så som när jag stannade på den där skolan i england för många år sedan och verkligen inte trivdes men stannade ändå där 6 månader för att jag var rädd för att lämna skiten. Men kommer aldrig utsätta mig för liknande igen och det bör egentligen inte göra och ingen bör pressa någon att stanna där man vantrivs heller. Vi måste få vara fria människor!
Helgen blir plugg och lugna stunder, gärna en promenad och är det någon som har vägarna förbi Örebro så säg till så tar vi en promenad.
lite politik
kan man verkligen stå för sina åsikter och inte vilja säga det men ändå engagera sig i politik? Vilka dumma jävlar dom där sd. är egentligen!
Jag hoppas det går riktigt illa för dom i nästa val. Men risken finns att det inte gör det eftersom folk är för passiva i sitt letande efter vad som passar dom. Många hör något på tv och sen tror dom att så ska det bli.
Hur många röstade inte på aliansen för att få mera pengar i fickorna? och hur många av dom fick egentligen mera pengar? och hur många fick mindre pengar?
De får egentligen skylla sig själva, fast också får dom på andra sidan skylla sig eftersom dom tydligen inte förde en kampanj och kom med ett bättre budskap. Eller så är det pengar som vi tänker på och inget annat. Livet är mera än pengar, ett land måste styras av mera än pengar. Det handlar om känsla, empati, välvilja etc. Sådant som gjort vårt land till att ha en av de mest utvecklade sociala skyddsnäten.
Artikeln om sd. i lindesberg där folk inte vill gå ut med namn och bild: http://www.na.se/artikel.asp?intId=1277038
Första dagen på universitetet
Onsdag, det var introduktion, vi satt kanske 60 pers i en sal för 350 och ingen satt brevid mig, det kändes som om dom talade just till mig och ingen annan för det kändes som om det bara var jag där.
Tillslut var det någon föreläsare som beslutade att vi skulle flytta ihop och hälsa på varandra. Varför är folk så rädda för att säga hej? Jantelagen?
Sen släppte allt, har då aldrig i mitt liv känt att jag var på väg att tuppa av, tappa andan och vilja gå ut och aldrig mera sätta min fot på ett torg, men i morse melan nio och tio kändes det så. Jag måste ha blivit smittad av dom andra, deras sinnesstämmning smittade nog av sig till mig.
sen rundgång med faddrar och senare på kvällen fest kl 18 med faddrarna, kvällen fortsatte och jag kände ju mera kvällen gick ju mindre folk kunde jag hitta med liknande intressen. Det verkar inte finnas något med öppet sinne, med blandat smak om livets goda och alla är runt 20 år och knappt ingen är äldre.
Har jag gett dom för liten chans eller kommer jag tillbriga studentlivet med mig själv?
Kanske hittar jag någon som passar mera in på mig när jag börjar kursen.
För övrigt så har alla nya valt företagsekonomi eftersom det börjar alla andra med, jag valde nationalekonomi och kommer nog vara ensam ny i den kursen.
Tankar snurrar. Är detta rätt för mig? vad gör jag här? Ge mig syrgas! Kan jag inte få bli pensionär och leva med en trädgård på en grön ö?
Gick hem från strömpis eftersom jag kände mig totalt utanför.
Martyr eller bara mognare än dom andra, vad är jag?
En del pratade om att det var så fantastiskt ikväll.
Men de flesta har inte rest runt som jag och upplevt andra saker, de känner bara till svergies småhålementalitet och kommer direkt från gymnasiet.
"Att ölen bara kostar 24kr"
Varför sitter jag inte i Berlin med Sandra och äter sushi!!!
Milano
Tedrickande på ett tak brevid domen i Milano under solnedgången en klar dag i december 2007
Ja hur som helst, nu är det dags för Milano, min medicin, italien, börjar ta slut i kroppen, svenskheten börjar sätta sig i och nu är det på tiden att åka dit igen.
Detta år har jag lyckats vara mera utomlands än hemma i Sverige. Inget som jag lider av.
Lagom jag kommer hem så är det några dagar ledigt och så börjar studierna, i lugn och ro så som jag vill ha det, ingen stress, åh vad jag har ogillar stressen, julstressen är över och jag är glad att jag aldrig drabbades av den men nu börjar väl folks pengar att sina så i januari kommer den ekonomiska stressen. Varför stressar vi så i vårat land?
Hemma i nya lägenheten äts det pasta, det har lagats italienskt nu, bryter av den fruktansvärda julmaten.
Hur kan folk tycka att det är fruktansvärt att ica ompacketerar köttfärs som förmodligen det inte är något fel på när vi proppar i oss köttvaror fyllda av smakförstärkare och kemikalier som sätter sig i våran kroppar och ingen bryr sig!?
Rom
Jag och Miriam i vatikanen, både hon och jag har nog gjort Rom snabbare än dom flesta, vi vill ju bara se lite grann och inte stå och fundera, intrycken kan man bearbeta senare ju.
Avfärden började med att få ner 50kilo väskor två våningar ner mot markplan, vidare taxiresa ca 1.5km till staionen för 7?, helt ok pris.
Tåget var som vanligt försenat, denna gång ca 20min. men att komma till Rom 50min senare än vad som var skrivet på biljetten är något som är rätt så vanligt här i Italien.
Tågresan var ganska seg, satt och åt lunch mitt emot en jobbig affärsman och lunchen var dyr, 30? men så åkte jag första klass, och den lunchen är förmodligen dyrare än 2klass lunchen.
Där var jag en erfarenhet rikare.
Väl framme i Rom, mitt första besök, varmare än Bologna där dimman fick solen att gömma sig och temperaturen att ligga på runt 3grader.
Jag traskar mot taxibilarna, dom ser ut som i Bologna, en chaufför kommer fram och frågar om jag behöver en taxi, tänkte att om det inte är en taxibil och den inte har taxameter vänder jag och tar en som har det, självklart hade bilden en taxameter, jag kände mig räddad, skönt att få fullträff första gången i Rom, det är ju här folk blir lurade.
Hotellet, som jag hittade till överkomligt pris låg 1.5kilometer från termini, stationen, i stadens östra centrum. Han körde, det började på någon euro som det brukar, men helt plötsligt var taxametern på 29? när vi kom fram till hotellet, en chock, jag betalade och gick från bilen, väl när han hade åkt fattade jag att jag blivit lurad på minst 19? om man kan jämföra samma sträcka i samma land fast i olika städer.
Sur och irriterad frågade jag receptionen hur mycket det vanligtvis kostar, runt 10? var svaret.
Denna chauffören visste minsann vad han gjorde, jag, reseledare, erfaren ensamresenär som varit i många städer och länder på egen hand, ibland för en vecka ibland för 6månader hade för första gången i mitt liv blivit lurad på en taxiresa och det var just i den staden som jag var så rädd över att jag skulle bli lurad.
Skulle inte vilja skylla på min oaktsamhet utan snarare på att i Rom har de verkligen vanan inne, spelar ingen roll att jag pratar språket eller är resvan här hände det ändå.
Det som är riktigt synd är att Italien förlorar på detta, i längen de fattiga, turister måste man värna om, även i ett land som Italien där allt finns att skåda. Låter man taxichaufförer blåsa turister så sprider sig ju ryktet, ryktet som jag ibland påstått oförtjänat men som jag i dagsläget har ändrat åsikt om.
Men varför är Bologna så lätt, den staden känns som en oas i det kaotiska och vilda Italien, ja hela Emilia-Romagna är nog en oas.
Åka på barrunda i bil mitt i natten, Rom december 2007
Vatikanen, den där kupolen är enorm, kolla hur solen lyser i fönstren
Coloseum by night, där ligger Roms två gaybarer, dom andra har tydligen blivit suspekta klubbar under åren, det går bakåt för gayitalien enligt alla, synd.
Designhotellet
Saknaden
Detta àr 3:e och fòrmodligen sista gàngen jag kommer att vistas under en làngre tid i Bologna, sista natten àr natten till tisdag, tisdag àker jag tàg till Rom och pà torsdag àker jag flyg till Sverige,
Direkt jag kommer hem ska jag flytta in i min làgenhet, men fòrsta egna lilla làgenhet, dàr jag fàtt vàlja golv, ska vàlja tapeter nàsta àr och detta helt gratis. Att bo kommunalt àr att fòredra.
Men Italien, vad blev det av? Alla minnen sitter liksom inom mig och jag vet inte hur jag ska fà ut dom pà ord, nàgra fà rader som nàgon orkar làsa, en bild som visar det skòna Bologna kanske fàr symbolisera vad jag kommer komma ihàg mest.
En vistelse i Italien àr dessutom en kur mot den svenska stressen. Helt underbart att man kan komma lite sent och ingen bryr sig, att man bara glider runt pà stan utan màl, och kunna gà i en klunga utan att folk skriker att man àr i vàgen eller att kunna kòpa purfàrska grànsaker hos madame nere i grònsaksstàndet eller att kòpa apelsiner och pressa sin egna fàrska juice varje morgon, och nej ICAs eller konsums frukter och grònsaker smakar inte alls lika bra, och ni som inte varit i Italien kan inte uttala er och sàga emot det!
Att jag dessutom pà samma lokaler,restauranger. vinbarer samma mataffàr och barer som jag intagit min lunch, mitt kaffe och mitt vin, att dom kommer ihàg mig sedan februari dà jag var dàr sist och sàger med glad min "ahh, sei ritornato" àr ju helt underbart, att man behandlas med vàrme och glàdje och inte med en sur och stressad min.
Hur kan man òverleva genom att sitta pà sitt jobb och vara sur?
Marisa och Pinni som jag bott med, Michele som jag tràffat hàrnere och svenska tjejgànget som nàr vi fyra gàr ut àr precis som italienare nàr vi ska bestàlla mat pà en restaurang och sitter och pratar om livet och vad vi skulle vilja ha med oss till Sverige fràn Italien, Fransesca som jag haft sammanlagt 18veckor av spràkstudier, hur vàra lektioner blandar grammatik och snack om livet, det àr ju det som àr konversationsdelen, och allt annat som gòr att jag inte kommer glòmma min tid och aldrig bli en jantelagsgubbe hemma i Sverige.
Ciao Italy med tàrar i ògonen beger jag mig hem igen, till en familj som aldrig fòrstàr hur bra jag haft det hàrnere.
Sluta!
Det är väl ingen som inte håller mig mig på denna punkt hoppas jag, förutom den som springer runt om nätterna och försöker hitta ett offer att dra in i en gränd.
Sluta sälja ut statens företag, sluta med det nu!!!
Vad är det för fel på folk??
Våldtäckterna både på kvinnor och på Sverige är vedervärdiga på olika sätt, olika känslor dyker upp men ilska är den största.
Säg mig, är du inte beredd att betala 35% av din lön som facket sett till att den är skälig för att du och dina barn ska kunna ha ett bra liv oavsett din familj har pengar eller ej för att du ska ha ett skydd om något händer dig eller dina barn eller dina grannar?
Det är jag.
Säg mig, tror du att skatten i andra länder där den sociala servicen är lägre har mindre skatt och att livet innehåller mera pengar?
I Italien är skatten högre och folk har mindre sociala förmåner, skyddet är inte lika stort.
Berlusconi och andra har våldtagit Italien, många är arga och irreterade, demokratin är/var hotad, ja kan man säga annat när karln äger majoriteten av tv-kanaler och tidningar i Italien, då är det lätt att få fram en bättre bild av sig själv än vad som är sant. Snudd på diktatur.
Men hur som helst, jag kan inte förstå varför vi i Sverige ska börja sälja ut våra statsägda företag, ger dom inte oss(svenska folket) pengar, kanske att skatten blir mindre genom att företagen tjänar pengar. Varför är det bättre att någon rik familj eller snubbe ska äga delar av vin och sprit och tjänar pengar och varför får inte staten äga hela.
Klart folk kan få tjäna pengar, vissa jobbar ju mera än andra och vissa har ju mera ansvar än andra, men att tjäna pengar på att staten säljs ut är en helt annan sak.
Italienare tycker vårt system i Sverige är så bra, sociala skyddsnätet, skolmat, arbetslöshetsersättning etc. Men jag förklarar, visst är det bra men det är på väg att försvinna, de stannar till med blicken och skakar på huvudet och säger " hur kan ett land som har fått det mesta att fungera gå och fel håll och backa bakåt?" Mitt svar blir bara att jag inte vet varför det görs och jag vet inte vad jag ska göra för att få det att upphöra.
Frustrationen stiger när jag ser artiklar om hur det planeras att säljas ut
Skitstrejk!
Detta innebàr att jag màste ta ett tàg pà torsdagen istàllet fòr oà fredagen och att alla dom som inte har ràd att ha bil fàr lida, nationell strejk pà alla tàgen fràn kl 09-17 pà fredag. Det drabbar ingen rik och vad àr det dom vill fà fram, det àr ju strejk var och varannan màndag men inget blir ju bàttre, dags att kanske Italien bòrjar engagera sig lite mera àn tàgstrejker fòr dom leder ju ingen vart mera àn att drabba dom redan drabbade!
Gòr som fransmànnen och blockera gator i Paris, men byt ut det mot Rom eller Milano istàllet, dà kanske det skulle hànda saker.
I fredags var det dimmigt
Det är ofta dimmigt, eller disigt här i Bologna, men ändå så har dessa torn stått här i ty 800år och rostar aldrig känns det som, visst är det lite läskigt att gå upp i det höga tornet men bara man inte tänker på att kolla upp i ner så undviker man svindeln, och utsikten däruppe från är underbar!
Anita det blonda idealet?
Sà hàr kan man bli att se ut efter ett làngt liv i Italien!!!
Henne skulle jag vilja hàlsa pà, nàgon som hennes adress sà tar jag svàngen fòrbi nàr jag flyger hem fràn Rom.
Vàdret!!
Slut pà den kyliga fuktigheten hoppas jag!!
Mera vàrme mera sol och mindre dimma, tack.
Besòk pà enoteca
En annan bra bok om Italien àr "Italien innefràn" av Kristina Kappellin. Det àr visst skriven pà 90-talet men fortfarande aktuell!
Va fan!
Det kànns som om mitt liv borde vara i Italien, skaffa mig et liv hàr och ett jobb och familj istàllet fòr hemma.
Nej det àr inte vàrmen, nej det àr inte killarna, det àr livet, det enkla livet som lockar, jag àr dessutom mindre stressad hàr àn vad jag blir hemma i Sverige, usch fòr stressiga Sverige.
Tànk om vi kunde ha lite mera lugn och lite mera ro vad bra vi skulle ha det med vàra dagis och kommunala hyresràtter dà!!
Fòr det àr trots allt en bra del av vàrat land som vi màste ta tillvara pà och inte sàlja ut.
Recept
Ferrara
Var i den lilla staden Ferrara och åt en bakelse gjort på bl.a. makaroner, speciellt och rätt gott.Borgen ovan var familjen Estes.
Paulas kålgratäng
Ugnstemp. Ca 200grader
Ingredienser
1 Cavolo Nero (svartkål, eller palmkål på svenska)
Det kan även gå bra med savoykål.
1-2 burkar Cannelloni bönor
300-400g Råa korvar, av italiensk typ. Går även bra med något liknande eller grytbitar i mindre bitar.
Ett par salviablad
1 klyfa vitlök
Glutamatfritt buljongpulver utrört i ca 05liter vatten
Riven parmesanost eller padana
Ströbröd
Börja med att rensa svartkålen genom att racka bladen så att själken kan slängas och skär på kortsidan i ca 1-2cm smala bitar, med savoykål gör på liknande sätt men dess form kräver annan behandling, ångkoka sedan kålen i ca 5-10min.
Under tiden så dela korvarna på längden och stek dom utan skinnet, när dom är genomstekta häll på lite vitt vin för att dra ut det onödiga fettet i korvarna, smaken behålls ändå. Dela sedan korvarna i mindre bitar.
För över den ångkokta kålen, korvbitarna, och bönorna i en kastrull, låt det fräsa en kort stund och häll sedan på buljongen och lägg i salviabladen och 1 pressad vitlöksklyfta.
Låt detta koka upp ca 10min och sedan för över det i en gratängform, försök få med så lite vätska som möjligt.
Fördela röran jämnt i formen och strö sedan över ströbrödet och parmesanen. Låt gratineras i ugnen på ca 200grader tills osten och ströbrödet tar färg.
Klart att servera.
Jag försöker själv att undvika glutamatprodukter då dessa påstås vara ohälsosamma, det finns buljonger utan glutamater (smakförstärkare) och de är att föredra.
Rätten går att göra vegetarisk, uteslut köttet och ersätt med en annan bönsort eller med tofu.
Shopping
Var pè esselunga och kòpte min efterlàngtade cavolo nero som jag ska gòra en gratàng pà nàgongàng i helgen.
Att ta sig ut till esselunga var ett àventyr, tog fel buss och fick gà mitt ute i fòrorten fòr att komma ràtt, men hittade till slut stans stòrsta supermercato, annars brukar jag handla inne i staden marknad men fòr tvàttmedel etc àr det billigast pà esselunga, det skiljer flera euro och det kan vara vàrt att àka lite fel och ta den lilla tiden pà sig. Kòpte dessutom tvà filmer, per imparare la lingua italiana. Filmerna var ocksà flera euro billigare àn i stan. àh vad jag gillar esselunga.
Fòresten, kan man vara kàr i sina egna kànslor òver Bologna? allt man saknat, kommer sakna etc?
Idag tog jag aperitivo med Sandra, det var kul att tràffa henne igen, fin mànniska.
Bologna, äntligen framme
Har massor med känslor och uttryck som bara väntar på att skrivas ner.
Men
Varför kan inte tjejen som sitter brevid sluta smygkolla vad jag gör på min dator, kan inte koncentrera mig, blir lite sur, ska jag säga till? jag säger till allt för ofta ibland, men på bussen på väg till arlanda så sa jag tyvärr aldrig åt männen som satt och pratade att hålla tyst för oss andra som ville sova mellan kl 02 och kl 05!!! hur i helvete kan man egentligen inte ens tänka på det sjäv? Ibland, eller ofta är folk rätt dumma.
Efter ett par dagar med ont i halsen är det idag första dagen utan ont och i eftermiddag ska jag på utflykt med Matilda.
Har hunnit laga mat på färska råvarorna från marknaden och träffat en del vänner.
nu skola kl 11.