Flowerboy - Carlito

Hon heter Malin och bor i Bologna, nästan granne med där jag bodde och vi jobbar med samma sak!
Mysigt att träffa på bekanta.
Hon kom på min avslutningsfest.

Mina lokala två torn



Jag och min vän Ross på min lokala bar



Min vän Johanna



Min grönsaksdisk



Min lokala fontän med min lokala Neptunus

Ja då flög jag iväg, med närmare 35kilo bagage lämnade Bologna. Hatad, älskad, saknad.

Varför är inte ICA som min grönsaksdisk?
Varför är inte vattentornet lutande som mina torn var?
Varför finns det ingen Johanna att dricka prosecco med i parken kl tre på eftermiddagen för att fira att vi lever och har det bra?

Nä, jag återvänder någon dag, tror det.

Dopkapellet, marmorskyskrapa?


Slottsparken, det är inte snö utan marmorkross på marken


Resesällskapet Holland, Svergie, Stockholm

Parma, klingar det parmesanost och skinka i dina öron? Det är så mycket mera än så!! Förutom att vara en av de med betydande kulinariska städerna i Italien är det också en av de  rikaste, lugnaste och prydligaste. Staden är ren, trafiken är lugn, folket är vackra och eleganta, husen är välputsade, de har parker mitt i staden och den största, parco ducale är en vacker slottpark.

Varför har jag inte varit i Parma förut? Denna oas i allt Italiens kaos.

En vanlig kväll på Cassero

Näst sista kvällen på Cassero är ikväll, där händer det grejer, alltid något nytt eller någon ny som hittar på något.
Här ovanför har vi två tjejkompisar som undrade varför ingen kille stöter på dom, och jag tycker det är självklart att ingen vågar komma fram till dem när de står och pussas sådär sött. Då får man inga karlar efter sig, ma måste spela lite ensam och övergiven härnere. Då kommer dom fram och vill "hjälpa".

I helgen var jag och besökte min vän i Monterosso al Mare. Fantastisk helg med citronspritstillverkning, vinprovning av bl.a vin gjort på vermentino nero, god mat, nya recept och en enorm gästvänlighet!
Väder och vind var helt otroligt, även den stormiga dagen var vacker och harmonisk.
Längtar redan tillbaka till kusten.

Jag tror nog att Italien àr det enda landet dàr de kan stava mitt namn korrekt, utan att jag behòver sàga hur det stavas eller utan att de behòver fràga hur jag stavar det. Befriande.

Vapnet pà bilden òvanfòr har samma namn som jag.

Det finns skog och harmoni även i Italien.
Berg dimma och sol, allt på samma gång, med fågelkvitter i bakgrunden och en berusning av våren som är vädligt nära.

Första stoppet blev för lunch i Alassio, ett stället som jag har varit på några gånger tidigare.




Nästa stoppe blev den lilla byn Dolceacqua uppe i de liguriska bergen, så intakt och ändå inte så känd.




Sen äntligen framme i Nice, en stad som verkligen är speciell, blandningen av italienskt och franskt och provencalskt ger den en liten udda karaktär.




Långt borta på stranden ses man hotel Negresco, mycket udda byggd lobby, 5* och väldigt utmärkande.


Skillnaden mellan Po-dalen och den liguriska kusten var sådan att när bergen hade korsats och vi kommit fram till kusten så blev det sol och 15grader varmt, på andra sidan bergen, där låg dimman, nu bakom oss, dimman som håller oss fångade i 3+grader nästan hela dagarna. Skönt att få komma till sol och värme, även om bara för 2 dagar och 1 natt.

Onsdag àr  casserokvàll, homogayklubb.
Kvàllen bòrjade med att min amerikanska hemmafru Paula och jag àt sushi pà stans bàsta japanska restaurang. Sen skulle hon hem och làgga sig och jag gick pà vidare àventyr till ovan nàmna klubb tillsammans med en norsk fràn skolan. Han skulle med pà Cassero och dàr skulle vi mòta upp den svenska invasionen (smeknamn fòr oss svenskar pà skolan).

Vi var lite tidiga, han skulle lòsa medlemskap, men tjejerna kom sent.
Jag och norsken satt och vàntade i en soffa, dà det dyker upp den stòrska damen jag sett pà lànge, norsken sa "oh vilken vacker tjej". "Nà du, det dàr àr dà ingen tjej, det àr en karl" svarade jag. "Jassà ja" svarade han.

Sen ringer tjejerna, de àr utanfòr, " Calle kom och hàmta oss" ut springer jag och kramar om Anna och Romina, vi gàr in, jag har ju àntligen hittat en sòt kille till nàgon av dom.

Nàr vi kommer in sà sitter den stora "damen" i norskens knà, och 20minuter senare gàr de ut ur klubben, mot buskarna.
De kommer tillbaka efter ytterligare 20minuter och norskens sken var lite utmattat.
Jag àr inte sen med att fràga det jag misstànkte och sàklart hade jag ràtt.

Den dàr kvàllen tog jag med mig vad jag tànkte mig vara en oskuldsfull, dragspelspelande, fotbollsspelande norrman, och mòttte dagen efter i skolan en norrman som kommer att se lite annolunda ut i mina ògon.

Kortfattat, kul att han vàgade testa nàgonting nytt, sà snabbt.
Kànner mig lite delaktig i det hela eftersom jag tog med honom dit. Men mitt ansvar tog slut nàr damen satt i knàet pà honom. Ut i det fria, flyg fàgel flyg.

Häromdagen bestämde jag mig för att åka tåg. Upp i bergen på de smalaste järnvägarna som tar en till de minsta orterna.



Första stoppet, var ändstationen. Där stannade jag upp och vandrade upp på ett berg. På berget fanns en otrolig utsikt.



Hittade ett par vårtecken uppe på berget.



Där tåget hade stannat gick även ett annat tåg, dock väldigt sällan, men det gick åt fortsatt riktning, så jag hoppade på det och tog mig vidare. Där jag åkte hade det snöat och bergen blev högre.



Efter en stund kom tåget fram på andra sidan bergen och en ny dal öppnades.



Sen kom en ännu större dal fram.



Efter ytterligare ett tågbyte kom jag äntligen fram till staden jag ville till. Där sålde dom böcker på en marknad



De hade även massa vackra skyltfönster och härliga butiker.




Såklart hade staden en domkyrka i den finaste marmor från trakten.

Sen åkte jag hem mot Bologna, och dagens äventyr var till ända.

Omkring femtiden imorse kom vi farandes på piazza maggiore. Ross skulle köra hem mig efter en allt för sen kväll på gayklubben och gör i all hast en handbrake-turn, 180 graders snurr, mitt på piazzan som på dagarna är gågata. Han är säkert den första som gjort en sådan snurr där, tur att ingen såg, men kul var det och vi skrattade. Att åka bil är kul, att köra bil är ännu roligare, men att göra galna saker mitt i Bologna under nattetid är bäst!

Lauren och jag

Ja nu kom hon tillbaka för blott en vecka. Laurén var i stan och som sist hon var här så hade vi en fantastiskt rolig vecka. Lunchar och utekvällar tillsammans, men nu har hon åkt hem med kniven i handen, redo att skära upp folk så de blir lite vackrare. Men den jag verkligen har spenderat mest tid med denna vecka är Ross. Han blev medlem i stans gayförening, bara för att vi har så kul där. Det är omnämnt tidigare av mig, Cassero. Roligast är på onsdagar, då är det popkväll och jag som alltid gillat popmusic, lördagar är det house, inte lika bra, men så länge sällskapet är bra så är det ok. På fredagar är det tyvärr ”per pubblico femminilie” men jag tror att det behövs en sådan kväll, i alla fall här i Italien. I går var jag på en födelsedagsfest, hon som fyllde hade en enorm fest för alla hennes 200 bekanta, jag var yngst och att stå bland haschrökande italienare som är i samma ålder som mina föräldrar var nog allt jag hade att berätta om den festen. Kort fattat, jag hade en tråkig lördag natt.



Jag och Ross

Den sista väskan kom igår, äntligen!

Hur kan de egentligen tappa bort så många väskor, på en mellanlandning. Jag överväger stark att nästa gång åka buss eller tåg hem. Nu väntar jag svar från SAS om ersättning, det kan ta upp emot 21dagar på sig att svara på krav om ersättning. Förseningar på ett par timmar struntar jag liksom i, men att bagage med ALLA kläder försvinner, det bryr jag mig mera om. Fick låna lite kläder från vänner härnere, såg ut som en riktig italienare faktiskt, tur att ingen fångade mig på bild.

Stockholm-Bologna En dag förra helgen, åkte jag och en vän till Stockholm, bara över en dag. Hamnade på gayfest hemma hos någon snubbe på kungsholmen, sen på gayklubb. För att göra allt lite klarare, det var första gången jag besökte en gayklubb i Stockholm. Entré med kaxiga vakter, glömde nog bort att jag har hört att det är så i Stockholm, inträdet kostar 100kr, utan kvitto såklart, undra vart dom pengarna hamnar… Men vi kan väl börja med den privata festen den där kvällen.

Efter min tid i Bologna har jag insett hur kul man kan ha det med killarna härnere, de är så lätta att ha att göra med, en del pratar tyska, andra pratar engelska, men de flesta pratar bara italienska, så min hjärna tänker på 4 språk för tillfället, jag har inte lust att dricka, dricker kanske ett par glas vin under en helkväll, koncentrationen får inte rubbas. Där passar det bra att bryta in med hur det var i Stockholm. En fest, i en lägenhet så som i Bologna, ca 20-30 killar, skillnaden är att i Stockholm var det nog en 10 tjejer medan i Bologna kommer det oftast inte en enda tjej, undantaget var Sandra när hon besökte mig.

Åter i Stockholm, vi kommer in, och börjar gå runt för att ta i hand och presentera oss, namn och ett handslag och så ett leende. Men mer kontakt än så fick nog inte, förutom med 2 killar som var riktigt trevliga, självklart var vårat sällskap där för att umgås med oss. Men resten, vad hände med de där 20 andra killarna då? Det är liksom aldrig någon som tar kontakt, ingen vill prata och ingen vill vara trevlig: ”spela oåtkomlig så kanske det är någon som avgudar dig”, så måste deras motto lyda. I Bologna flockas folket, det är lätt att ta kontakt och man FÅR kontakt, nummer byts, ” låt oss stämma träff någon dag”, som svensk går tankarna som; ” vad är deras egentliga avsikt?” Men varför måste de ha en annan avsikt i att vara trevliga, kan folk inte bara få vara glada och vilja träffas för att ha kul. Nu kommer lite visdomsord som jag inte tror ni som läser detta behöver höra, men det är så att alla vill inte knulla med dig, oavsett hur snygg du är! Det har nog gått en del stockholmsbögar förbi.
Undantag finns säkert här i Bologna och även i Stockholm, allt är inte svart eller vitt. Men generellt vill jag någonstans i mitt kritiska hjärta slå ner på Sverige och slå ett slag för den Italienska mentaliteten. Härnere kan folket prata med dig om sina problem utan att mena att ni är bästa vänner. Frågar man ”Come stai?” det vill säga ”Hur står det till?” på svenska. Så får du nog ett ärligt svar, det är inte alltid ”bra tack”, ”toppen, tack” osv som det så ofta är hemma i Sverige.

 Idag har jag ätit lunch med Ross i närmare 3timmar, ja det är ju söndag, han bodde tillsammans med mig och Marlene under 2 glada veckor i början av vår vistelse. Han har varit simmare på topp 60 listan i världen förr i tiden. Men just nu har han vad vi svenskar skulle kalla för ett friår från sitt jobb i London. Min nya bekantskapskrets skulle kunna räcka till att bilda ett nytt land, en duktig idrottare att tävla med i OS, en plastikkirurg att rätta till folks skavanker, en arkitekt att konstruera husen, en lärare i konst, en tandläkare, en militär, och jag som president och parlament, ja det var väl allt som behövdes. Eller glömde jag någon? Vem vill få ett pass och bli medlem i mitt fantastiska land? Skicka in en ansökan.

             Toscana för några år sen                                               Göta kanal för ett par år sedan


Nytt år, och jag går i tankarna om att ändå hårfärg, till blond.
På skämt har jag sagt att jag ska färga mitt hår till mörkbrunt, jag tycker det är fint. Men vill du någonsin höra en italienare beklaga säga "nooo" så kan jag rekommendera att du låtsas att du färgat håret mörkt.

Men någonting måste göras, det kommer nog att liva upp hela mig, blond eller mörk. Vad säger bloggpanelen? Nu vill jag se alla  som läser detta lägga en kommentar!
Så får vi alla se resultat inom 2 veckor.

Jag och katten funderar över nyårsfirande

Idag är det festernas dag. Varför egentligen? De som bor i lägenheter kan ha fest utan att säga till grannarna. Jag tror bara det är på nyår och midsommarafton som höga ljud tillåts, eller ingen bryr sig om det. Då gäller det ju att festa loss ordentligt. Men orken finns inte riktigt där för mig, jag önskar bara vara hemma och vila, som alla andra dagar. Men då skulle jag nog känna mig rätt eländig. Så jag ska ut på fest i alla fall, och jag tror det kommer bli riktigt trevligt. Det är ju trevliga människor där och så kommer jag, kan det bli annat än trevligt då!?

Gott Nytt År!!

How can people have sex in the midwinter? look at the sun, it never rises more than this at the moment.
But it gives then alot of time in the darkness with tealights, well it can be cosy.
Can the sun be replaced by tealights?

I wait for the spring to arrive. Please bring it to me or bring me to the spring!

Flowerboy goes blonde

Am I to blonde, even for the people from my own country?
For example, this other day... oh well. I don't really know now.
All I know that I did treat a person really bad, and you know who you are if you still read my blog. For that I feel really bad.
And I can't really be happy to be at home, know not why.
Maybe cus the snow never landed here, its the warmest winter since the world war and the sun never meets the sky as in Italy.
I wanna, now now now. Get my own little place and be by myself, all days long. Get a dog and walk my dog in a nice garden.

Tonight I am just drunk. Alone in my depressing hometown.

Jag har saknat en riktigt god latte på Bara Vara i Örebro, det måste vara ett av de bästa kaféerna i landet. Saknat billig och bra sushi från eastwest sushi. Har bara hittat ett bra sushistället i Bologna, costa tropo tyvärr.

Saknat min familj, och mina vänner har jag inte ens hunnit träffat eftersom jag kom kvällen till den 24december.

Nu ska jag på lunch, självklart är jag försenad, 9veckor i Italien gjorde sitt, tiden är inte lika exakt längre, måste kanske lära mig att anpassa mig mellan dessa två länder. Jag kommer hur som helt att komma försent till lunchen idag, får öva på den en annan dag.

Vad saknar jag i Bologna då??? Det blir såklart böggänget, Marlene, alla människor som går långsamt på gatorna och som jag blir så sur på, discofjollorna, sicilianare som pratar om hur bra Palermo är, egentligen. Utflykterna på helgerna med snyggingen och de som jobbar i supermercaton som känner igen mig när jag köper fisk och frågar om jag ska ha lax igen. Blir man någonsin stammis på sin lokala ica??? tror inte det.
Saknar också bögen och hans kollegor som jobbar på min stammisbar, där jag dricker ett par kaffe i veckan.
Mina saknadskänslor är klyvna.

Så är det att resa och bo på andra länder, det som blivit rutin bryts så lätt mot det som tidigare varit vardag.