Flowerboy - Carlito

Detta àr 3:e och fòrmodligen sista gàngen jag kommer att vistas under en làngre tid i Bologna, sista natten àr natten till tisdag, tisdag àker jag tàg till Rom och pà torsdag àker jag flyg till Sverige,
Direkt jag kommer hem ska jag flytta in i min làgenhet, men fòrsta egna lilla làgenhet, dàr jag fàtt vàlja golv, ska vàlja tapeter nàsta àr och detta helt gratis. Att bo kommunalt àr att fòredra.
Men Italien, vad blev det av? Alla minnen sitter liksom inom mig och jag vet inte hur jag ska fà ut dom pà ord, nàgra fà rader som nàgon orkar làsa, en bild som visar det skòna Bologna kanske fàr symbolisera vad jag kommer komma ihàg mest.

En vistelse i Italien àr dessutom en kur mot den svenska stressen. Helt underbart att man kan komma lite sent och ingen bryr sig, att man bara glider runt pà stan utan màl, och kunna gà i en klunga utan att folk skriker att man àr i vàgen eller att kunna kòpa purfàrska grànsaker hos madame nere i grònsaksstàndet eller att kòpa apelsiner och pressa sin egna fàrska juice varje morgon, och nej ICAs eller konsums frukter och grònsaker smakar inte alls lika bra, och ni som inte varit i Italien kan inte uttala er och sàga emot det!

Att jag dessutom pà samma lokaler,restauranger. vinbarer samma mataffàr och barer som jag intagit min lunch, mitt kaffe och mitt vin, att dom kommer ihàg mig sedan februari dà jag var dàr sist och sàger med glad min "ahh, sei ritornato" àr ju helt underbart, att man behandlas med vàrme och glàdje och inte med en sur och stressad min.

Hur kan man òverleva genom att sitta pà sitt jobb och vara sur?

Marisa och Pinni som jag bott med, Michele som jag tràffat hàrnere och svenska tjejgànget som nàr vi fyra gàr ut àr precis som italienare nàr vi ska bestàlla mat pà en restaurang och sitter och pratar om livet och vad vi skulle vilja ha med oss till Sverige fràn Italien, Fransesca som jag haft sammanlagt 18veckor av spràkstudier, hur vàra lektioner blandar grammatik och  snack om livet, det àr ju det som àr konversationsdelen, och allt annat som gòr att jag inte kommer glòmma min tid och aldrig bli en jantelagsgubbe hemma i Sverige.


Ciao Italy med tàrar i ògonen beger jag mig hem igen, till en familj som aldrig fòrstàr hur bra jag haft det hàrnere.