Milano

image173
Tedrickande på ett tak brevid domen i Milano under solnedgången en klar dag i december 2007

Ja hur som helst, nu är det dags för Milano, min medicin, italien, börjar ta slut i kroppen, svenskheten börjar sätta sig i och nu är det på tiden att åka dit igen.
Detta år har jag lyckats vara mera utomlands än hemma i Sverige. Inget som jag lider av.
Lagom jag kommer hem så är det några dagar ledigt och så börjar studierna, i lugn och ro så som jag vill ha det, ingen stress, åh vad jag har ogillar stressen, julstressen är över och jag är glad att jag aldrig drabbades av den men nu börjar väl folks pengar att sina så i januari kommer den ekonomiska stressen. Varför stressar vi så i vårat land?


Hemma i nya lägenheten äts det pasta, det har lagats italienskt nu, bryter av den fruktansvärda julmaten.

Hur kan folk tycka att det är fruktansvärt att ica ompacketerar köttfärs som förmodligen det inte är något fel på när vi proppar i oss köttvaror fyllda av smakförstärkare och kemikalier som sätter sig i våran kroppar och ingen bryr sig!?



Rom


image168

Jag och Miriam i vatikanen, både hon och jag har nog gjort Rom snabbare än dom flesta, vi vill ju bara se lite grann och inte stå och fundera, intrycken kan man bearbeta senare ju.

 

Avfärden började med att få ner 50kilo väskor två våningar ner mot markplan, vidare taxiresa ca 1.5km till staionen för 7?, helt ok pris.

Tåget var som vanligt försenat, denna gång ca 20min. men att komma till Rom 50min senare än vad som var skrivet på biljetten är något som är rätt så vanligt här i Italien.

Tågresan var ganska seg, satt och åt lunch mitt emot en jobbig affärsman och lunchen var dyr, 30? men så åkte jag första klass, och den lunchen är förmodligen dyrare än 2klass lunchen.

Där var jag en erfarenhet rikare.


Väl framme i Rom, mitt första besök, varmare än Bologna där dimman fick solen att gömma sig och temperaturen att ligga på runt 3grader.

Jag traskar mot taxibilarna, dom ser ut som i Bologna, en chaufför kommer fram och frågar om jag behöver en taxi, tänkte att om det inte är en taxibil och den inte har taxameter vänder jag och tar en som har det, självklart hade bilden en taxameter, jag kände mig räddad, skönt att få fullträff första gången i Rom, det är ju här folk blir lurade.

Hotellet, som jag hittade till överkomligt pris låg 1.5kilometer från termini, stationen, i stadens östra centrum. Han körde, det började på någon euro som det brukar, men helt plötsligt var taxametern på 29? när vi kom fram till hotellet, en chock, jag betalade och gick från bilen, väl när han hade åkt fattade jag att jag blivit lurad på minst 19? om man kan jämföra samma sträcka i samma land fast i olika städer.

Sur och irriterad frågade jag receptionen hur mycket det vanligtvis kostar, runt 10? var svaret.

Denna chauffören visste minsann vad han gjorde, jag, reseledare, erfaren ensamresenär som varit i många städer och länder på egen hand, ibland för en vecka ibland för 6månader hade för första gången i mitt liv blivit lurad på en taxiresa och det var just i den staden som jag var så rädd över att jag skulle bli lurad.

Skulle inte vilja skylla på min oaktsamhet utan snarare på att i Rom har de verkligen vanan inne, spelar ingen roll att jag pratar språket eller är resvan här hände det ändå.

Det som är riktigt synd är att Italien förlorar på detta, i längen de fattiga, turister måste man värna om, även i ett land som Italien där allt finns att skåda. Låter man taxichaufförer blåsa turister så sprider sig ju ryktet, ryktet som jag ibland påstått oförtjänat men som jag i dagsläget har ändrat åsikt om.

Men varför är Bologna så lätt, den staden känns som en oas i det kaotiska och vilda Italien, ja hela Emilia-Romagna är nog en oas.


 

image169
Åka på barrunda i bil mitt i natten, Rom december 2007

image170
Vatikanen, den där kupolen är enorm, kolla hur solen lyser i fönstren

image171
Coloseum by night, där ligger Roms två gaybarer, dom andra har tydligen blivit suspekta klubbar under åren, det går bakåt för gayitalien enligt alla, synd.

image172
Designhotellet



Saknaden

il doumo


Net verdure

Detta àr 3:e och fòrmodligen sista gàngen jag kommer att vistas under en làngre tid i Bologna, sista natten àr natten till tisdag, tisdag àker jag tàg till Rom och pà torsdag àker jag flyg till Sverige,
Direkt jag kommer hem ska jag flytta in i min làgenhet, men fòrsta egna lilla làgenhet, dàr jag fàtt vàlja golv, ska vàlja tapeter nàsta àr och detta helt gratis. Att bo kommunalt àr att fòredra.
Men Italien, vad blev det av? Alla minnen sitter liksom inom mig och jag vet inte hur jag ska fà ut dom pà ord, nàgra fà rader som nàgon orkar làsa, en bild som visar det skòna Bologna kanske fàr symbolisera vad jag kommer komma ihàg mest.

En vistelse i Italien àr dessutom en kur mot den svenska stressen. Helt underbart att man kan komma lite sent och ingen bryr sig, att man bara glider runt pà stan utan màl, och kunna gà i en klunga utan att folk skriker att man àr i vàgen eller att kunna kòpa purfàrska grànsaker hos madame nere i grònsaksstàndet eller att kòpa apelsiner och pressa sin egna fàrska juice varje morgon, och nej ICAs eller konsums frukter och grònsaker smakar inte alls lika bra, och ni som inte varit i Italien kan inte uttala er och sàga emot det!

Att jag dessutom pà samma lokaler,restauranger. vinbarer samma mataffàr och barer som jag intagit min lunch, mitt kaffe och mitt vin, att dom kommer ihàg mig sedan februari dà jag var dàr sist och sàger med glad min "ahh, sei ritornato" àr ju helt underbart, att man behandlas med vàrme och glàdje och inte med en sur och stressad min.

Hur kan man òverleva genom att sitta pà sitt jobb och vara sur?

Marisa och Pinni som jag bott med, Michele som jag tràffat hàrnere och svenska tjejgànget som nàr vi fyra gàr ut àr precis som italienare nàr vi ska bestàlla mat pà en restaurang och sitter och pratar om livet och vad vi skulle vilja ha med oss till Sverige fràn Italien, Fransesca som jag haft sammanlagt 18veckor av spràkstudier, hur vàra lektioner blandar grammatik och  snack om livet, det àr ju det som àr konversationsdelen, och allt annat som gòr att jag inte kommer glòmma min tid och aldrig bli en jantelagsgubbe hemma i Sverige.


Ciao Italy med tàrar i ògonen beger jag mig hem igen, till en familj som aldrig fòrstàr hur bra jag haft det hàrnere.

Sluta!

Sluta våldta kvinnor i Örebro om nätterna, ja sluta våldta folk helt och hållet!!!
Det är väl ingen som inte håller mig mig på denna punkt hoppas jag, förutom den som springer runt om nätterna och försöker hitta ett offer att dra in i en gränd.


Sluta sälja ut statens företag, sluta med det nu!!!

Vad är det för fel på folk??

Våldtäckterna både på kvinnor och på Sverige är vedervärdiga på olika sätt, olika känslor dyker upp men ilska är den största.


Säg mig, är du inte beredd att betala 35% av din lön som facket sett till att den är skälig för att du och dina barn ska kunna ha ett bra liv oavsett din familj har pengar eller ej för att du ska ha ett skydd om något händer dig eller dina barn eller dina grannar?
Det är jag.

Säg mig, tror du att skatten i andra länder där den sociala servicen är lägre har mindre skatt och att livet innehåller mera pengar?
I Italien är skatten högre och folk har mindre sociala förmåner, skyddet är inte lika stort.
Berlusconi och andra har våldtagit Italien, många är arga och irreterade, demokratin är/var hotad, ja kan man säga annat när karln äger majoriteten av tv-kanaler och tidningar i Italien, då är det lätt att få fram en bättre bild av sig själv än vad som är sant. Snudd på diktatur.

Men hur som helst, jag kan inte förstå varför vi i Sverige ska börja sälja ut våra statsägda företag, ger dom inte oss(svenska folket) pengar, kanske att skatten blir mindre genom att företagen tjänar pengar. Varför är det bättre att någon rik familj eller snubbe ska äga delar av vin och sprit och tjänar pengar och varför får inte staten äga hela.

Klart folk kan få tjäna pengar, vissa jobbar ju mera än andra och vissa har ju mera ansvar än andra, men att tjäna pengar på att staten säljs ut är en helt annan sak.

Italienare tycker vårt system i Sverige är så bra, sociala skyddsnätet, skolmat, arbetslöshetsersättning etc. Men jag förklarar, visst är det bra men det är på väg att försvinna, de stannar till med blicken och skakar på huvudet och säger " hur kan ett land som har fått det mesta att fungera gå och fel håll och backa bakåt?" Mitt svar blir  bara att jag inte vet varför det görs och jag vet inte vad jag ska göra för att få det att upphöra.

Frustrationen stiger när jag ser artiklar om hur det planeras att säljas ut