Kanadensiska brandalarm
Nu går dom igen, brandalarmen. Denna gång på andra sidan gatan. I en timme spärras huset av, folk måste ut, detta på grund av det överkänsliga automatiska brandlarmet sätts igång så fort man steker något. Även i vårt hem har det gått av två gånger denna vecka. Första gången för att jag stekte en köttbit på brännande värm, andra gången för att vi grillade kyckling inomhus, kan man inte få grilla inomhus? Ser ni grillen så förstår ni, den är en väldigt bra sådan, inte värre än en brödrost. Jag ser framför mig hur vi tvingas ut i -30 grader för att någon kokade potatis om två veckor...
För er som läser detta och bodde i Yamnuska, ni hade ju ett brandlarm i veckan, ni förstår vad jag pratar om, i mitt residence hade vi ju bara tre brandlarm under terminen, det är ju lite i förhållande till er. Hoppas dock slippa springa 7 våningar ner i kallingar för lite kokt potatis.
Det jag egentligen vill veta är varför dom kanadensiska brandalarmen verkar vara så mycket känsligare än de svenska brandalarmen?
jag blev lite kär i Irland
jag fick just ett sådant sug för IRLAND, den gröna ön därborta i öst (från mitt perspektiv) där den stora Atlanten slutar ligger Cliffs of Moher som stupar 200 meter rakt ner i havet och bildar en pampig avslutnig/början på Europa. Det är en magisk plats mitt ute i gammal fattigmansbygd där potatis spelade en så stor roll att när det blev missväxt så dog befolkningen medan engelsmännen tog all spannmål över till deras ö. Sådant skulle väl FN inte tillåta idag? Ändå svälter folk medan Europa slänger bort mat, detta är 2012, är det inte lite knepigt?
Cliffs of Moher
Är man på Irland måste man även besöka någon av alla pubar, det finns massor. Dom är enkla institutioner där ölen flödar. Kilkenny-ölen finns inte att få tag på så många ställen, mest där turister finns. Istället dricker irländarna sin Smithwicks som är deras variant på Kilkenny. Kilkenny ölen är gjord för att exporteras medan Smithwick inte finns på så många ställen utanför Irland. Bara för att komplicera till det ännu mera så ska man veta att Smithwick görs i Kilkenny medan Kilkenny görs en bra bit norrut på gränsen till Nord-Irland.
Pubrunda
Köttsugen
Jag kunde inte hålla mig längre, COOP downtown har kött som hängmörats i affären i 20 dagar. Det hänger där och se riktigt läckert ut. Jag var tvungen att köpa mig en bit. Se på den så fin den är. Jag stekte köttet, på hög värme och med lite fett, det vällde rök ut stekpannan men vår fläkt är stark, surrar ordentligt i alla fall, så jag tänkte att det måste vara lugnt. Men när jag väl stängde av stekpannan och började förbereda mig på att äta min köttbit då startade brandalarmet. Högt, skrikande, jag får panik. Tänker mig att nu går väl hela husets brandalarm av, försöker öppna dörren till balkongen, men eftersom jag inte öppnat den tidigare och konstruktionen inte är som jag är van vid fick jag inte upp dörren. Tur att jag bor med någon som vet. Tydligen måste brandalarmet gå i minst 1 minut innan hela husets alarm går av. Kanadensare och deras brandalarm. Visst är det bra med brandalarm men måste dom vara så känsliga?
Hur som helst, köttet smakade underbart, kommer köpa det fler gånger, men då ska jag steka med balkongdörren öppen.
Calgary har nog bland de bästa cupcakes som finns att köpa
Åh, dessa cupcakes, det gäller att hålla sig i skinnet. Har varit här i snart två veckor och ännu inte ätit en, men innan januari är slut ska jag se till att få mig en pepparmints cupcake med chokladbotten... MUMS. En person som varit i NY säger att dessa är snarlika det kända caféet där, jag väljer att tro på honom.
Förresten, tror ni min rommie blir glad om jag köper en till honom också?
Calgary andra veckan
Good morning Calgary - 30 c and a wonderful view
Jag trivs verkligen här. Börjar efter 10 dagar i landet anpassa mig igen, hitta mitt rätta jag och göra klart allt sånt där som tar tid att fixa. Papper ska skrivas under, pengar ska betalas, jobb ska sökas och livet ska vara roligt. Allt på samma gång. Inte en svensk så långt ögat kan nå. Kanske kommer jag hem och bryter på engelska? Det skulle väl vara skoj, eller?
kinesiskt nyår
Bara att lägga i det man önskar och ta upp det efter ett par minuter, väldigt spännande sätt att äta
Lax, ankfot och shiitakesvamp fyllt med kött
Det är kinesiskt nyår denna helg, drakens år kommer och kaninens år tar slut. Firar gör man med nära och kära ungefär som västvärlden firar sin jul. Jag blev dock bjuden på middag för att fira det nya året tillsammans med en kinesiskt familj, tänk vilket privelegium. Alltså jag och 4 kinseser och gryten i mitten, det var en upplevelse som jag nog aldrig skulle ha fått i Sverige. Jag älskar att Kanada och Calgary är så varierat i befolkningssammansättningen.
En resa genom en evig soluppgång/solnedgång
Att resa åt väst under den mörkare tiden på året är en väldigt speciellt upplevelse. Lagom vi kommer över island börjar flygvärdinnorna dra ner skydden för fönstret och jag tänkte att nu är det väl ett UFO som åker utanför och vi inte får se. En annan anledning, även rimligare, kunde ju vara att vi de kommande 5 timmarna skulle hålla oss i ett grynings/skymmnings-land. Vi åkte nämligen nära polcirkeln där solen knappt går upp och det kändes som om det hela tiden skulle vara morgon eller kväll, i över 5 timmar!
Det var en konstig känsla att se detta under en sådan lång tid och när jag kom fram sken solen igen och gick inte ner på över 1 timme vilket gjorde det ännu mera knepigt i huvudet. Sen såg vi över bergen på Baffin Island, det är en ö som är större än Sverige och har 11000 invånare.
OBS! Bilden är stulen, alltså inte min utan jag har hittat den :)
Att planera en visitation
Espresso 10 kr, billigt tänkte jag och tog möjligheten att köpa en sådan samt få ett glas vatten till denna. Måste ha vatten och vill inte betala närmare 30 kr för en halvliter och tänkte nu att jag skulle vara lite smart och ekonomisk. Expediten frågar "enkel eller dubbel" jag tänker " billigaste måste vara enkel" så det blev en enkel. Får sörjan i en pappmugg, genog tänkte jag, dom har ju porslinskoppar så jag ber om detta samt ett glas vatten. Efter detta kollar inte ens expediten/baristan på mig.
Varför får jag så många gånger i Sverige en känsla av att jag är ivägen, att jag är jobbig. Det handlar inte om att folk berättar för en, utan att suckar, pustar och stön samt ignorering ger en känsla av att jag har varit otroligt jobbig. Jag tycker jag inte är så fruktansvärd jobbig som ber om att få dricka ur porslin. Eller?
Eftersom jag själv har jobbat inom service så vet jag att man nästan aldrig får göra att kunden känner sig som ett hinder eller problem. Endast då kunden verkligen är ett problem för dig själv eller andra kunder kan du påtala detta. Tills dess är det bara bita ihop eller byta jobb!!
Samma sak gäller ju säkerhetskontrollen i Sverige, stressmoment, och vakter som får en att känna sig som om man vore i vägen. Det enda jag kan roa mig med är att glömma skärpet på så det piper i kontrollen och så jag får visiteras lite, haha, vad gör man inte för lite närkontakt. Uppmärksamhet tack! :)
Så nu ska jag till ett land där man som kund sällan känner sig dum eller i vägen.