Flowerboy - Carlito

Stockholm-Bologna En dag förra helgen, åkte jag och en vän till Stockholm, bara över en dag. Hamnade på gayfest hemma hos någon snubbe på kungsholmen, sen på gayklubb. För att göra allt lite klarare, det var första gången jag besökte en gayklubb i Stockholm. Entré med kaxiga vakter, glömde nog bort att jag har hört att det är så i Stockholm, inträdet kostar 100kr, utan kvitto såklart, undra vart dom pengarna hamnar… Men vi kan väl börja med den privata festen den där kvällen.

Efter min tid i Bologna har jag insett hur kul man kan ha det med killarna härnere, de är så lätta att ha att göra med, en del pratar tyska, andra pratar engelska, men de flesta pratar bara italienska, så min hjärna tänker på 4 språk för tillfället, jag har inte lust att dricka, dricker kanske ett par glas vin under en helkväll, koncentrationen får inte rubbas. Där passar det bra att bryta in med hur det var i Stockholm. En fest, i en lägenhet så som i Bologna, ca 20-30 killar, skillnaden är att i Stockholm var det nog en 10 tjejer medan i Bologna kommer det oftast inte en enda tjej, undantaget var Sandra när hon besökte mig.

Åter i Stockholm, vi kommer in, och börjar gå runt för att ta i hand och presentera oss, namn och ett handslag och så ett leende. Men mer kontakt än så fick nog inte, förutom med 2 killar som var riktigt trevliga, självklart var vårat sällskap där för att umgås med oss. Men resten, vad hände med de där 20 andra killarna då? Det är liksom aldrig någon som tar kontakt, ingen vill prata och ingen vill vara trevlig: ”spela oåtkomlig så kanske det är någon som avgudar dig”, så måste deras motto lyda. I Bologna flockas folket, det är lätt att ta kontakt och man FÅR kontakt, nummer byts, ” låt oss stämma träff någon dag”, som svensk går tankarna som; ” vad är deras egentliga avsikt?” Men varför måste de ha en annan avsikt i att vara trevliga, kan folk inte bara få vara glada och vilja träffas för att ha kul. Nu kommer lite visdomsord som jag inte tror ni som läser detta behöver höra, men det är så att alla vill inte knulla med dig, oavsett hur snygg du är! Det har nog gått en del stockholmsbögar förbi.
Undantag finns säkert här i Bologna och även i Stockholm, allt är inte svart eller vitt. Men generellt vill jag någonstans i mitt kritiska hjärta slå ner på Sverige och slå ett slag för den Italienska mentaliteten. Härnere kan folket prata med dig om sina problem utan att mena att ni är bästa vänner. Frågar man ”Come stai?” det vill säga ”Hur står det till?” på svenska. Så får du nog ett ärligt svar, det är inte alltid ”bra tack”, ”toppen, tack” osv som det så ofta är hemma i Sverige.

 Idag har jag ätit lunch med Ross i närmare 3timmar, ja det är ju söndag, han bodde tillsammans med mig och Marlene under 2 glada veckor i början av vår vistelse. Han har varit simmare på topp 60 listan i världen förr i tiden. Men just nu har han vad vi svenskar skulle kalla för ett friår från sitt jobb i London. Min nya bekantskapskrets skulle kunna räcka till att bilda ett nytt land, en duktig idrottare att tävla med i OS, en plastikkirurg att rätta till folks skavanker, en arkitekt att konstruera husen, en lärare i konst, en tandläkare, en militär, och jag som president och parlament, ja det var väl allt som behövdes. Eller glömde jag någon? Vem vill få ett pass och bli medlem i mitt fantastiska land? Skicka in en ansökan.