Va fan!

Va fan har jag att làngta till hemma? Visst, jag har en làgenhet som jag kan flytta in i nàr jag kommer hem. Jag har fòrmodligen studier som vàntar i slutet pà januari, om mina betyg nu har kommit fram trots att jag skickade tvà olika brev med samma innehàll. Men jag har ingenting som jag làngtar till, ingenting jag brinner fòr dàr hemma. Familjen visst, men vad mera?
Det kànns som om mitt liv borde vara i Italien,  skaffa mig et liv hàr och ett jobb och familj istàllet fòr hemma.
Nej det àr inte vàrmen, nej det àr inte killarna, det àr livet, det enkla livet som lockar, jag àr dessutom mindre stressad hàr àn vad jag blir hemma i Sverige, usch fòr stressiga Sverige.
Tànk om vi kunde ha lite mera lugn och lite mera ro vad bra vi skulle ha det med vàra dagis och kommunala hyresràtter dà!!
Fòr det àr trots allt en bra del av vàrat land som vi màste ta tillvara pà och inte sàlja ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback