Första dagen på universitetet
Onsdag, det var introduktion, vi satt kanske 60 pers i en sal för 350 och ingen satt brevid mig, det kändes som om dom talade just till mig och ingen annan för det kändes som om det bara var jag där.
Tillslut var det någon föreläsare som beslutade att vi skulle flytta ihop och hälsa på varandra. Varför är folk så rädda för att säga hej? Jantelagen?
Sen släppte allt, har då aldrig i mitt liv känt att jag var på väg att tuppa av, tappa andan och vilja gå ut och aldrig mera sätta min fot på ett torg, men i morse melan nio och tio kändes det så. Jag måste ha blivit smittad av dom andra, deras sinnesstämmning smittade nog av sig till mig.
sen rundgång med faddrar och senare på kvällen fest kl 18 med faddrarna, kvällen fortsatte och jag kände ju mera kvällen gick ju mindre folk kunde jag hitta med liknande intressen. Det verkar inte finnas något med öppet sinne, med blandat smak om livets goda och alla är runt 20 år och knappt ingen är äldre.
Har jag gett dom för liten chans eller kommer jag tillbriga studentlivet med mig själv?
Kanske hittar jag någon som passar mera in på mig när jag börjar kursen.
För övrigt så har alla nya valt företagsekonomi eftersom det börjar alla andra med, jag valde nationalekonomi och kommer nog vara ensam ny i den kursen.
Tankar snurrar. Är detta rätt för mig? vad gör jag här? Ge mig syrgas! Kan jag inte få bli pensionär och leva med en trädgård på en grön ö?
Gick hem från strömpis eftersom jag kände mig totalt utanför.
Martyr eller bara mognare än dom andra, vad är jag?
En del pratade om att det var så fantastiskt ikväll.
Men de flesta har inte rest runt som jag och upplevt andra saker, de känner bara till svergies småhålementalitet och kommer direkt från gymnasiet.
"Att ölen bara kostar 24kr"
Varför sitter jag inte i Berlin med Sandra och äter sushi!!!
kom hit!
mognare... äldre... indolent?
näää, kanske inte det...
du har ju något i din blick som öppnar dörrar som förblir stängda till de flesta andra... tro mig... det är verkligen värdefullt...
Hej du. Tyvärr är det vanligt att man inte har mycket gemensamt med folk när man "bara" ska gå en kurs. Gick 1-årig kurs i Lund och förutom att jag kände mig alldeles för gammal så var det bara min grupp på 6 av 90 som jag umgicks med i skolan. Nu när jag slutat 4-åriga programmet är det iofs inte mycket bättre. Men som jag sagt till mina klasskompisar som klagat över dålig sammanhållning: jag var inte där för att skaffa vänner utan för att plugga och lära mig något. Fick jag vänner på köpet så var det bara roligt. Men annars får man ta det som ett nätverk och utbytande av kunskap. Det handlar bara om att alla är så ego och inne i sig själva att de är livrädda för att bli avslöjade som bluffar och kan inte unna någon som de själva gärna skulle vilja ha gjort. Kom ihåg att du säkert kommer att bli behandlad som kaxig och "kom-inte-å-tro-att-du-är-något" för att du arbetat som reseledare...
Men jag önskar dig lycka till och håll ut, för kunskap kan ingen någonsin ta ifrån dig.
Kram!
Intressant att du ska läsa nationalekonomi calle! Det tycker jag är intressant alla fall. Har iofs bara läst sisådär 5 hp. Jag förstår dock fortfarande inte var du läser dock. Örebro?
När jag började i min civ-ing-klass tyckte jag att alla var aliens. Men man hittar alltid ngn att hänga med. Det gör väl du också? Det ska helst vara ngn man kan snacka skit om andra i klassen med. (Lite som Sandra.)
Hej vännen!!
Håll ut, jag lovar, det blir bättre. kände precis likadant i början, men när man väl ger folk en chans är de inte så dumma ändå. Måste bara lära känna dem och låta de lära känna en själv. jag trivs riktigt bra...och det finns folk i skolan jag gillar att umgås med, även att det kan ta tid. Stresa inte, det kommer av sig själv.
Och trivs du med utbildningen så är det grymt mycket värt, och då har du ju alla andra vänner!
Tänker på dig vännen!
puss och kram